Vråla betydelse

Ordet vråla på svenska betyder att skrika högt och kraftfullt, oftast av ilska eller smärta. Det används för att beskriva ett mycket högt och obehagligt ljud. Exempelvis kan man säga han började vråla av smärta när han skadade sig.

Exempel på användning

• Det blev tyst i salen när artisten började vråla.
• Barnet började vråla av rädsla när det såg spindeln.
• Publiken började vråla av glädje när laget vann matchen.
• Hunden började vråla av smärta när den skadade tassen.
• Polisen hörde mannen vråla om hjälp på andra sidan gatan.
• Det känns som om hon vrålar hela tiden, jag kan inte koncentrera mig.
• Skådespelaren måste lära sig att vråla på rätt sätt i den intensiva scenen.
• Det är svårt att höra varandra när musiken vrålar i bakgrunden.
• Det är viktigt att inte vråla åt barnen, det finns bättre sätt att kommunicera på.
• Jag önskar att jag kunde vråla ut all min ilska ibland, istället för att hålla inne den.

Synonymer

• skrika
• gapa
• råma
• hojta
• bröla

Antonymer

• Viska
• Prata
• Tala

Etymologi

Ordet vråla kommer från fornsvenskans vråla, som i sin tur härstammar från fornnordiska vrála. Ursprungligen användes ordet för att beskriva ljudet av ett kraftigt eller aggressivt rop eller skri. Idag används ordet vråla fortfarande för att beskriva hög volym eller starkt ljud, oftast i form av att skrika eller ropa högljutt. Det kan också användas metaforiskt för att beskriva att t.ex. någon talar högljutt eller aggressivt.

koncentrera • registrera • märr • stubbig • förstumma • tingest • liknande • hommage • dränka •