Kuckel betydelse

Ordet kuckel används vanligtvis för att beskriva en man som är dum eller naiv. Det kan också syfta på någon som är löjlig eller fånig. Det är ett mindre vanligt ord som ofta används i informella sammanhang.

Exempel på användning

• Kuckel är en gammal svensk slangterm för en person som pratar mycket.
• Vad säger du, är du en riktig kuckel?
• Ibland kan det vara roligt att vara en lite knäpp kuckel.
• Hon skrattade åt hans kuckliga skämt.
• Kuckel kan också användas för att beskriva en hönsflock.
• Hönsen sprang runt och kacklade, ett riktigt kuckel.
• Att skapa en kuckel med olika hönsraser kan vara spännande.
• Det är något charmigt med ett stort kuckel av höns i trädgården.
• Visste du att ordet kuckel även kan användas för en hönsfarm?
• Kärleken till kuckel och höns är stark hos många landsbygdsbor.

Synonymer

• kackla
• gala
• skrävla
• kraxa

Antonymer

• Ängslig – Modig
• Stor – Liten
• Snygg – Ful
• Bra – Dålig
• Ljus – Mörk

Etymologi

Ordet kuckel härleds från tyskans Kuckuck, som i sin tur kommer från det latinska ordet cuculus. I svenskan används ordet kuckel vanligtvis i betydelsen dum person eller naiv individ. Det kan också syfta på en person som är lätt att lura eller bedra. Uttrycket används oftast i vardagligt tal och kan vara en nedsättande term för att beskriva någon som inte är så smart eller välgrundad i sina handlingar eller beslut.

fartökning • tackel • vis • bostadsort • ämna • stö • tangorabatt • högväxt • hade •