Blänka betydelse

Ordet blänka betyder att något lyser starkt eller reflekterar ljus på ett glänsande sätt. Det kan användas både bokstavligt, som att exempelvis solen blänker på vattnet, eller mer överfört, som att något är glänsande eller skiner.

Exempel på användning

• Hennes ögon började blänka av glädje.
• Solens strålar fick vattnet att blänka.
• Smycket hon bar fick verkligen att blänka.
• Lamporna i rummet kom att blänka i takt med musiken.
• Hans skor blänkte av nytvättadhet.
• Kristallerna på ljuskronan blänkte i solljuset.
• När vattnet är rent och klart kan det blänka vackert.
• Snön började blänka i den svaga vintersolen.
• Hennes smycken fick henne att blänka som en stjärna.
• Diamanterna på hennes ring fick den att blänka vackert.

Synonymer

• skina
• glänsa
• lysande

Antonymer

• Gnistra
• Skimra
• Glänsa
• Lysa
• Dugga

Etymologi

Ordet blänka härstammar från fornsvenskans blænkia, vilket i sin tur kan härledas till det fornnordiska ordet blǽnkja. Ursprungsbetydelsen av blänka handlar om att lysa starkt eller skina intensivt, vilket kan kopplas till hur något reflekterar ljus på ett glittrande sätt. Idag används ordet blänka ofta för att beskriva något som är glänsande eller skiner på ett attraktivt sätt.

doyen • intig • jänk • fåfänga • nummerupplysning • förpläga • självstyrande • egentid • rotvälta •